Hur var det när du växte upp, samlade ni på vuxenpoäng då?
Vi gjorde det inte, det kom senare. Men begreppet att ha ”tantvarning” dök upp
precis när jag för min del inte ville ha det. Livet går i tio-års-cykler tror
jag. Med jämna mellanrum kommer det perioder då vi mot- eller medvilligt står
inför förändringar som kommer att skapa oss ett nytt livsrum. Det kan vara att
bilda familj, eller att nybilda familj till och med, att stå inför ett
karriärbyte, byta från hus till lägenhet eller från lägenhet till hus, att inse
att barn blir stora och att föräldrar blir gamla…
Och oavsett om man har en etikett som ”vuxenpoäng” eller
”tantvarning” (och gubbvarning med för den delen) på det eller inte, så säger
det något om var vi befinner oss inte bara i livet, men också hur vi ser på det
som händer.
Vad säger du t ex om det här: att ha mössa när det är kallt,
att gå på K-brunnar, att säga ”wazzup” när du möter någon (helt seriöst), hoppa
jämfota i vattenpölar, spara i fonder, laga storkok, använda hjälm när du
cyklar, skratta åt dina egna tillkortakommanden, boka första resan på egen
hand, inte veta vad du vill bli när du blir stor, ha foträta skor när det är
slirig och halt ute, veta bäst vad som är det bäst för någon annan, drömma om
ett hus på Aruba, vara ängslig för hur nästa steg i livet kommer att se ut,
älska din make/maka helt villkorslöst – inte ”trots” att hen är som hen är utan
”därför” att!, åka med husbil på semestern, äta en massa godis fast det inte
ens är lördag.. ringa mamma, läsa aktiekurser, älska Pippi Långstrump-citat,
förlåta din nästa, ha åsikter om andra, vara övertygad om att ditt senaste beslut
är helt rätt….
Jag för min del har gjort 13-14 av dessa saker den här
veckan, några är jag stolt över, andra inte. Några har jag gjort med glädje,
några helt utan att skämmas och något har säkert fått andra att skämmas över
mig…
Men alltsammans har fått mig att fundera över livet och dess
olika cykler. Och hur vi ser på de som händer i olika faser.
Att byta karriär som 20-åring eller som 50-åring. Att ha en
familj som 20-åring eller om 50-åring. Att göra knasiga saker som 20-åring
eller som 50-åring. Hur du tänker nu, för tio år sedan eller om tio år,
återspeglar bara var du befinner dig i livet. Men en sak vet jag helt säkert –
det spelar ingen roll, för den enda skillnaden mellan att göra dessa saker som
20-30-eller 50åring är baserat på dina erfarenheter, och de erfarenheter du tar
med dig av det du gör. Vi både begår misstag och har framgångar hela livet, men
vi växer och utvecklas också av allt som händer. Hela tiden! Även av det som
gör ont eller är ”läskigt”. Och kanske då t o m som mest? Det enda jag kan
tänka är att alltid våga göra det som känns rätt i magen!
Kungens valspråk är ”För Sverige i tiden”. Med det menar han
att han vill arbeta för Sverige på ett sätt som passar just vår tid. Om jag
byter ut ”Sverige” och ersätter det med mitt namn får det en ganska häftig
innebörd tycker jag. Då säger det en del om att de beslut jag tar idag, och hur
jag tänker idag, är det som är rätt i tiden för just mig just nu. Han är
faktiskt himla klok, Kungen….
PS. Förresten är det ju inne att vara tant nuförtiden, så
jag känner att jag är såååååå himla rätt! Wazzuupp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar