Visst är det nåt speciellt med de här sista dagarna på året? Det är inte så mycket det att man skall "knyta ihop säcken", göra mentala årsbokslut, sätta nya mål och och lova bot och bättring till nästa år. Men det är tanken på att framför en ligger ett nytt blankt år, som en vinterskog med otrampad snö. Ingen har varit där ännu och satt sina spår. Och där står du och du har hela den där orörda skogen framför dig. Det är inte utan att man stannar upp och blir lite andäktig.
En nyårsafton för länge sedan |
Det här med att lova något och sätta mål, lägger ju lite press på en med - tänk om jag misslyckas (igen)? Och det är nog här problemet ligger, att tänka på det man inte vill ha och så undrar man varför det hela tiden dyker upp om och om igen.
För att riktigt lyckas med något kan man alltid prova lite försiktigt med omvänd psykologi; att lova att inte göra något som man redan inte gör :-). "Jag skall inte börja snusa" t ex. Jajjamen - redan där känner jag mig segerviss med armarna i luften. Och nog stärker det självförtroendet en aning?
Och det kan väl vara något att lova sig själv. Att välja vilka tankar man vill umgås med. Det är ju ändå dem man skall dras med hela tiden, tänker jag... Och nu när jag ändå sitter här och får välja, så tar jag nog dem som jag mår bra av tror jag. Har istället för har inte. Kan istället för kan inte. Gör... istället för ... Är istället för ... ja du fattar.
Plöstligt sitter jag här med värsta önskelistan med saker jag vill, önskar och kan, när hela det orörda året ligger framför mig.
Jag kan välja tankar som stärker mig. Jag har massor av kraft och potential att slösa på mig själv och min omgivning. Jag gör saker jag mår bra av. Jag är allt det jag vill vara.
🎇 🎇 🎇
Och ja, för den som undrar, så lovar jag att "träna mer och äta bättre" - i år igen. På nåt sätt så känns
det lite roligar nu...
Det är roligare att vara glad |