Sidor

lördag 30 december 2017

Det här löftet kan jag nog hålla


Visst är det nåt speciellt med de här sista dagarna på året? Det är inte så mycket det att man skall  "knyta ihop säcken", göra mentala årsbokslut, sätta nya mål och och lova bot och bättring till nästa år. Men det är tanken på att framför en ligger ett nytt blankt år, som en vinterskog med otrampad snö. Ingen har varit där ännu och satt sina spår. Och där står du och du har hela den där orörda skogen framför dig. Det är inte utan att man stannar upp och blir lite andäktig. 

En nyårsafton för länge sedan
Jag tillhör dem som säger att jag inte avger några nyårsöften, men jag måste erkänna att jag inom mig ändå har en förhoppning om att göra mer av något, eller göra annorlunda av något annat. Men jag tror inte på orden "sluta" eller "inte". Jag har även lite svårt med ordet "börja", det är som nån slags underliggande besvikelse över något jag "inte gjort", och det blir man ju allt annat än glad av.


Det här med att lova något och sätta mål, lägger ju lite press på en med - tänk om jag misslyckas (igen)?  Och det är nog här problemet ligger, att tänka på det man inte vill ha och så undrar man varför det hela tiden dyker upp om och om igen.

För att riktigt lyckas med något kan man alltid prova lite försiktigt med omvänd psykologi; att lova att inte göra något som man redan inte gör :-). "Jag skall inte börja snusa" t ex. Jajjamen - redan där känner jag mig segerviss med armarna i luften. Och nog stärker det självförtroendet en aning?


Och det kan väl vara något att lova sig själv. Att välja vilka tankar man vill umgås med. Det är ju ändå dem man skall dras med hela tiden, tänker jag... Och nu när jag ändå sitter här och får välja, så tar jag nog dem som jag mår bra av tror jag. Har istället för har inte. Kan istället för kan inte. Gör... istället för ... Är istället för ... ja du fattar.

Plöstligt sitter jag här med värsta önskelistan med saker jag vill, önskar och kan, när hela det orörda året ligger framför mig.

Jag kan välja tankar som stärker mig. Jag har massor av kraft och potential att slösa på mig själv och min omgivning. Jag gör saker jag mår bra av. Jag är allt det jag vill vara.

🎇 🎇 🎇

Och ja, för den som undrar, så lovar jag att "träna mer och äta bättre" - i år igen. På nåt sätt så känns
det lite roligar nu...

Det är roligare att vara glad






måndag 25 december 2017

Är det idag vi fattar våra kloka beslut?




Gårdagens julbordsrester delar tallrik med
morgondagens smarta val.
Det sägs att de flesta beslut om att benåda fängelsekunder tas efter lunch. Och att i de fall då en nådeansökan fått avslag, är sannolikheten rätt stor att beslutet tagits innan lunch. Jag har inte gjort någon källkritik i frågan, men det är ju inte någon raketvetenskap att en mätt mage är en glad mage. Eller att en hungrig och svulten mage är en sur och grinig rackare.  
Och av erfarenhet vet jag att jag själv är som allra sämst på att vara både snäll, klok och klartänkt när jag är hungrig.
Ironiskt nog har jag fattat mina sämsta beslut vad gäller hälsa och välbefinnande när mitt blodsocker är som lägst. Som t ex att gå och handla när jag är hungrig och tro att jag skall komma hem med potatis och vitkål och inte en endaste smula kexchoklad, för att det var vad jag lovade mig själv på morgonen. Efter frukost.

Idag är de inte lika läckra...
Idag, på självaste Juldagen, är vi rätt många som ligger i rodel-ställning i soffan och stirrar med tom blick ner i godisskålar med hopknölade omslagspapper i cellofan, som igår innehöll en engelsk kola eller en chokladpralin med hasselnötsfyllning. Vi är rätt många som blickar in i kylskåpet och ser en uttråkad skinka ligga intill en sur sillsallad. Vi ser de allt annat än förföriska ostarna, som ligger och eftersvettas efter gårdagens orgier. Och vi känner den beska doften av vin som dröjer sig kvar, och som för länge sen har glömt vad den lovade. Inte ens Herr Janson ser lika snygg och läcker ut som igår.

Är det kanske idag alla kloka beslut kommer att fattas? 

När glädjen och tacksamheten över att få umgås med nära och kära tillsammans runt middagsbordet för en gångs skull, och magen är mätt, är vi mer benägna att fatta goda, väl genomtänkta beslut? Här hemma har vi med nostalgi i rösten (fortfarande i däst soffhängs-pose) redogjort för hur det var veckorna innan december, då vi var pigga efter varje måltid.  Längtansfullt har vi börjat bläddra bland favoritrecepten med hälsosam, god och smart mat.


Jag tror inte man behöver vara någon hurtbulle som vakar på vikten för att känna likadant. Om jag skall tolka mitt FB och Instaflöde är tongångarna desamma. Det delas friskt av både sköna hälsningar om god fortsättning och nya friska tag. Hashtaggar med ingenjävlajulmatidag varvas med sköntmedpromenader, och nufårdetvaranog. Den i särklass bästa kommer från en själsfrände med den självironi som vi båda har gemensamt.
Är det idag vi benådar vår längtan tillbaka till smarta matval, veckoplanering och härligt svettiga träningspass? Är det idag vi bestämmer oss för att släppa ut våra friska, målmedvetna, mentalt starka jag? Utan att fördöma de lustfyllda bedrägliga dåd vi begick igår, förra veckan eller då vi fortfarande var på fri fot efter lucia. Eller behöver vi ta en till chokladpralin först?




söndag 10 december 2017

Jag får själv bestämma över det mesta. Resten förhåller jag mig till.

Jag har designat min egen personliga almanacka för 2018. Dvs jag har bestämt alldeles själv vilket omslag den skall ha, hur layouten skall se ut, färgval, mina personliga mål och vilka dagar som är viktiga för mig. Det jag inte får bestämma själv är hur många lördagar det går på en vecka, hur lång juli månad får vara, eller flytta familjens alla födelesdagar så de passar mig bättre. Och frågar ni mig skulle jag gärna stryka hela november månad helt och hållet och lägga de dagana i t ex juli i stället. Jag kan inte heller ändra namn på November, till No-vember, fast jag tycker den borde heta det. Men jag är ok med allt det här, och förhåller mig till det.

Så nu när jag sitter med min nya fina almanacka i min hand, och skall lägga in mina kommande arbetsresor, träningsdagar, och verkligen laddar upp inför ett nytt härligt kommande år, blir jag en aning... "fundersam". Jag vet att vi "firar" Värnlösa barns dag, "Fettis-dagen", Mors- och Fars dag etc. Jag har vant mig vid att vi även numera har instiftat och firar Kanelbullens dag, och är väl ok med det med.
Men det som gör mig fundersam är att jag ser en rad nya instiftade dagar i almanackan - dagar som jag inte har varit med och bestämt i min almanacka, men som finns där ändå.

Vad sägs t ex om:

Cheese Doodle Day, Morotskakans dag, Lakritsens dag, Polkagrisens dag, Chokladbollens dag, Sjusovardagen, Kötbullens dag, Brunchens dag, Kaffets dag, Kanelbullens dag, Potatisens dag, Gustav Adolfsdagen tätt följt av Kladdkakans dag, dagen efter. Ingen har frågat mig om lov att vi skall fira dessa dagar. Och varför skall vi göra det? Hur tänkte man här liksom? Och var är Broccolins dag? Var är Promenadens dag, och var är "Leg Day" som dom har på gymet där jag går?

Jag bestämmer mig för att förhålla mig till allt det här med, det är ju ingen som tvingar mig att äta Mototskaka på Morotskakans dag, och jag kan tycka vad jag vill om att den finns. Vad händer om jag anpassar den istället, stryker "kakans" och gör den till Morotens dag? Doodle Day låter mycktet trevligare än Cheese Doodle day, den kan man fira med att vara glad kanske... Och på (choklad) Bollens dag kan jag gå och spela squash - som för övrigt också är en grönsak man kan äta... På ett ögonblick har jag anpassat de förrädiska ätardagarna till något som jag kan förhålla mig till och göra något bra av. Jag menar, för min del räcker det med alla andra "ätardagar" på året. Räkna efter själv hur många såna det går på ett år inklusive högtider och födelsedagar, som bara de i sig är en bra bit över en månad sammalagt. Kanske vi skulle lägga ihop alla i Novmeber...?  Behöver vi verkligen fira Kladdkakans dag också, utöver det?

Nu har jag ju redan designat min almanacka för 2018, men nästa år, när jag skall designa året 2019, gissa om jag kommer designa den med mina egna instiftade "dagar"! Hurtbulledagen kommer i svart på vitt, både före, under och efter kanel-ditot. (I år får jag fortsätta göra som förr i världen - skriva för hand.)

PS: För övrigt; dagar jag gillar i almanackan: Tulpanens dag, Kramens dag, Earth hour, En köpfri dag (som för min del kanke borde komma lite oftare..)

Gör en alldeles fantastisk egen bra dag av dagen idag.