Sidor

söndag 17 september 2017

Tänk om det enda som begränsar oss är hur vi tänker om det vi tänker?

Torpet på landet?
En dröm som blir sann?
Har du velat något riktigt mycket någon gång, där din känsla varit så stark och din målmedvetenhet så stor att den har skapat oanade krafter och förutsättningar för att du skall nå dit?

Kanske är det att gå en utbildning du drömmer om, där du på kvällstid och helger läser in de betyg som krävs, och skaffar dig de nödvändiga kunkaper du behöver för att komma in?

Kanske är det att göra en drömresa, där du utforskar alla tänkbara möjligheter att ta dig dit på bästa och billigate sätt, och sätter upp ett mål för hur du skall kunna göra den?

Eller något annat du vill så starkt, att det du behöver göra för att få det du vill ha blir ett självklart sätt att förhålla dig till, i hela din vardag? (Skaffa större eller mindre bostad, köpa hund, gifta dig, bli spinninginstruktör, skriva en bok, starta eget, bli en tårtmästare, cykla Vättern Runt..)


I fantasin är du redan där
I fantasin är du redan där.

Du ser dig själv göra, vara och befinnna dig där du vill vara.

I skolbänken på din drömutbildning.
I din nya bostad, med gardiner och byrå och allt.
Första kundbesöket i din egen firma.
På bokmässan signerandes din första roman.
Du ser hur din bröllopskläning faller över höfterna med ett "fffrrr".
Du känner hur det ömmar i baken när du tar dig i mål på din cykel.
Du ser dig själv kliva i land på ditt resmål.

Du ser bilden framför dig, du hör ljuden runt omkring, känner dofterna och hur vinden sveper över kinden. I fantasin är du redan där.


Och när du ser tillbaka på tiden innan, ställer du dig frågan vad det var som tog dig hit?

Tänk om det enda som
begränsar oss är vad vi tänker
om det vi tänker?

Jag sitter med drömmande blick i fotöljen på en alldeles för dyr och fin husbil i den stora hallen som huserar ett tjugotal större och mindre semesterdrömmar. Jag smeker bordsskivan framför mig, känner på stolstyget under mig, och ser att det finns eluttag alldeles intill.
Jag hör mig själv tänka "här kan vi sitta och jobba med varsin dator när vi bestämmer oss för att bo halva året i Spanien". Jag ser hur vi sitter och arbetar, och börjar allvarligt fundera på den där boken jag skall skriva :-0. Jag ser en solstråle leta sig in genom förnstret, den blänker till på tangentbordet och jag har sand mellan tårna. Jag hör hur kaffebryggaren puttrar på köksbänken bakom mig och känner nästan en doftslinga nå näsborrarna. Och med ens blir jag rädd för mina egna tankar - tänk om de skulle bli verklighet!?

Tursamt nog finns de negativa tankarna färdiga i bakhuvudet, alltid redo som scouter på söndagsutflykt.
"Hur skall ni ha råd med den här bilen?" "Phfh! Spanien - du tror på allvar att ni tänker ni bo i den här då - i flera månader?" "Men skärp dig - skulle du sitta här och vara skribent menar du? Du får väl odla pelargoner på balkongen som alla andra pensionärer. Eller skaffa katt!" 


Är det här drömmana bor?
Men så minns jag ett citat som jag fick i en lyckokaka på en kinarestaurang i London för tretti eller så år sedan;
"Beware of what you want. You might get it".

Jag funderar på det en stund. Att det enda man riskerar med att drömma om, eller vilja något är att man faktiskt kan få det. Så det gäller att välja rätt tankar. Välja vad det är man säger till sig själv om det man önskar sig. Så det inte slutar med att man får det man inte ville ha...

På vägen hem sitter vi tysta båda två. Tills det kommer en trevande kommentar från maken.
".... du-eeh.. man kan ju alltid be dem räkna på det, med inbytet och så..." "...och så kan man ju ha typ ett mål, eller vad man säger..."

Efter middagen tar jag reflexmässigt fram telefonen för att titta på bilderna jag tog i bilhallen, och gör ett hastigt svep över FB. Det första inlägget som möter mig är:

"Never give up on something you really want. It´s difficult to wait, but worse to regret".

Ha en god söndag på er, och och sluta aldrig drömma. Det värsta som kan hända är att de slår in.



På väg mot framtiden?











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar