Sidor

torsdag 20 april 2017

Mot Köpenhamn

Det vore en grov överdrift att påstå att jag älskar att gå upp tidigt på morgnarna. Och att gå upp ännu tidigare är lika lätt som att tvärnita en oljetank. Hur det nu gått till, sitter jag på Arlanda 07.10 och väntar på "kärran till Köpenhamn". Jag försöker anlägga min allra viktigaste min och se affärsmässig ut. Halar upp datorn och snor åt mig en Dagens Industri från stolen intill, för att bättra på min image.

En bekant sa en gång att det bästa sättet att resa var att slå sig ner vid ett café någonstans, och låta världen passera förbi. Han såg mer från den stolen än om han for omkring och förflyttade sig hela tiden, sa han. Han fantiserade om människorna ha såg, vilka de var, vart de var på väg. Medan jag kämpar för att inte ansiktet skall falla ner som en pysande sufflé lyfter jag blicken över skärmen och smygspanar på mina medpassagerare. En ung man läser en pappersbok och en äldre dam klickar på sin surfplatta. (Jag fnissar åt min skeva bild att det borde vara tvärt om.) En halsduk försker strypa en rockbeklädd man och en ung kvinna har dragit ett par shorts över sina nylonstrumpbyxor. Vilka är de, och vart är de på väg?

En salvidroppe i mungipan väcker mig mitt under säkerhetsföreskrifterna om syrgas och flytvästar. Överläppen har fastnat på framtänderna och det enda jag kan tänka på medan jag försöker hålla blicken på golvet där en ljusslinga kommer att tändas vid mörklagd evakuering för att visa vägen till närmsta nödutgång, är att en flygvärdinnas mjuka röst skall erbjuda coffee or tea.

En timmes flygresa går fort. Om man jämför med att åka till Thailand. Dryga 30 såna här timmar har jag spenderat i luften mellan Stockholm och Köpenhamn. Det är kanske inte så mycket, men tänker man att det 1,66 varv runt jordklotet, så känns Köpenhamn plöstligt nästan lika exotiskt som Australien.

Köpenhamn, fönstret mot världen....

 



Nåja, Köpenhamn, Thailand och Australien får vänta. Jag har en "transfer" till Malmö. Och det är banne mig inte det sämsta det heller skall jag säga. Skåne! - Sveriers Riviera. Värt att gå upp i ottan för.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar